Jag är helt kär i svenska herrlandslaget i längdskidor!! Hur söta var dom inte när dom lite diskret 'bromsade' alla andra för att hjälpa fram sin lagkompis. Såg lite ut som två svenskar som lite lojt försökte bromsa tjurrusningen i Pamplona... Kramkalaset i målfållan gick inte av för hackor heller. Jag vill flytta till Östersund och bli skidgroupie!
*suck* Den här morgonen (ja, jag såg reprisen) gav grymma flashbacks till barndomen när idolerna hette Gunde och Torgny och tv:n gick varm när skidorna susade fram över snön...
Vinter-OS till ära så snöar det här. Och snöar. Och snöar. Och snöar... Det kommer nog inte att falla en snöflinga på 20 år efter det här. Jag försöker hålla uppe fjällkänslan med våfflor och kaffe. Smakar inte lika gott som i en snödriva hemma men det är tillräckligt likt. : )
söndag 21 februari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag håller med dig vilket fantastiskt herrlag!!! Nej vi lär inte få så här mycket snö på väldigt många år igen. Nilla
Frågan är hur länge minnet av total snö-trötthet håller i sig. Jag tror att det finns stor risk att vi står där i november och suckar över avsaknad av snö.
Nåja, så länge det finns nog med snö för herrar att åka skidor på så... ; )
Skicka en kommentar