Semesterångest!

Det spelar ingen roll hur bra man planerar, det blir ändå aldrig som man tänkt sig inför semestern. Allt är inte alls gjort och deadlines hopar sig som knott sent en sommarkväll. Usch och fy. Nåväl. Har några saker som måste klaffa imorgon och gör dom det så kan jag nog ta semester med ett ok samvete. När jag väl kliver av tåget på onsdag kommer jag ta semester, oavsett. Och därmed basta.

Såg Mycket Väsen för Ingenting för första gången idag till lunchpausen. Varför har jag inte sett den tidigare?

I övrigt är det Gnarls Barkley som gäller för hela slanten. Smiley Faces och Stom Coming går inte att sluta lyssna på!

Blå himmel

Jag har två favvolåtar som går på repeat just nu: Johnny Cash 'Solitary Man' och Kent 'Utan dina andetag'. Inte så muntert kanske men ack så bra! Det kan behövas när ryggen är trött, ögonen vill skjuta blixtar och frustrationen kommer och går. Inte den bästa dagen på arbetet. Jag blir så trött på hetsjakten på min enhet - andras tillvaro går ut på att göra allt för att sänka min. Lägg energin på att bli lika bra istället miffon!

Då är det lycka att se underbara Bafana Bafana kicka sk*ten ur överjästa fransmän på fotbollsplanen. Bara ett lyckligt lag faller ur med flaggan i topp. Dom må ha åkt ur turneringen men dom gjorde det med den äran och en gigantuös vinst. Det är stort!

Bara dagar till semestern nu. Skrämmande stressigt men alldeles, alldeles underbart!

Fyra nyanser av regn

Det är inte ofta som det regnar så hårt att fönstret i vardagsrummet blir regnstänkt men på väg hem från kontoret i eftermiddag så öppnade sig himlens portar och ner kom en vattenkaskad. Helt sanslöst. Monsunregn är nog det bästa sättet att beskriva vad som hände. Blöt blev jag i alla fall.

Har följt ödet Abby och båten Wild Eyes de senaste dagarna. Jag är lite avundsjuk. Inte på det det som hänt nu senast men på hennes mod. 16 år och seglar jorden runt på egen hand.

Tittar på Milennium (Chris Carter-serien) och får gamla X-files vibbar. Rysligt värre även när det är mitt på dagen.

Hem ljuva hem!

Nu har jag varit hemma några dagar och hämtat mig lite. Känner mig oförskämt pigg för att ha varit vaken ca 30 timmar mellan lördag och söndag och sen jetlag på det. Resan efter Kansas C gick helt ok. Jag lyckades checka in mig själv på Washington Dulles, shoppa lite och sen var det dags för SAS till Kastrup. Tror att frustrationen bland flybolagets flygvärdinnor är rätt hög för jag fick fler armbågar än någonsin när jag försökte sova (satt vid gången och det spelade ingen roll hur jag satt så lyckades dom armbåga mig eller gå på mig hela tiden). Lyckades dock ta mig igenom både Alice in Wonderland (kärlek, kärlek, kärlek!) och Dear John (amerikansk snyftare och antagligen Lasse Hallströms sämsta film någonsin) och läsa lite Neil Gaiman (Neverwhere är mycket bra!). Från Kastrup var det SJ (katastrof) och sen var jag hemma och kunde packa upp. Det känns skönt men lite trist att vara hemma. Det händer inte lika mycket här som det gör på den typen av resor...

Har börjat om från början på Stargate Atlantis. Det är lite skillnad att se serien på 40 tum HD... :D

Frustration!

Om jag kan så tänker jag undvika såväl United Airlines som Kansas City Int. Airport igen. Snillen! Vi sitter nu och väntar på vårt plan men har alla fått olika problem vid incheckningen. Jag är bara incheckad till Washington Dulles, mitt bagage till Köpenhamn, och jag har fått betala 15 dollar mer för min extra väska än vad jag skulle behöva. E är incheckad hela vägen, fick rätt pris på väskan, men har fått helt fel plats från Dulles till Köpenhamn (mitt i en rad, charmigt). Så frågan är nu, kommer vi hem eller inte, med det plan vi ska hem med eller inte, kommer bagaget med (jag tror inte) eller vad händer? Spännande brukar vara roligt men nu känns det bara frustrerande. Och ingen kan såklart svara på frågor... Stressful!

I guess we're not in Kansas anymore, y'all

Idag har vi äntligen besökt staten Kansas. Det var en lång resa (tro det eller ej) men det är alltid lika roligt att se omgivningarna. Vi stannade på en riktig truckstop längs med vägen och köpte Snapple. K och jag avnjöt Snapple facts med fokus på getter. Den här veckan har jag lärt mig att en hord kängrur kallas en 'mob' medan en hög getter kallas en 'trip'. Där ser man.

I Manhattan, Kansas, var det hur hett som helst så vi fick smärre värmeslag och blev smått yra av all röra som besöket var innan vi åkte tillbaka.

Igår var vi på jordens roligaste fest - Tom Lord's garden party på en gård i Independence, Missouri. Det här är festen man ska komma in på och i år lyckades vi tack vare DD. Så nu har jag lyckats besöka Harry Trumans hemstad också. Det var en höjdare även om vi inte hann gå husesyn. : )

Imorgon bär det av hemåt igen. Det ska bli helt ok. Konferensen har varit super men nu är jag redo att åka hem. Det hade varit helt ok att stanna kvar och jobba här men vi får se, vem vet. :D

Nya höjder

Gårdagen var en blandning av regn och sol och sköna temperaturer. Många möten, trevliga personer, vinprovning på fastande mage och en högljudd reception med kanadensarna och deras 300-nånting närmsta vänner. Löste en hel del problem också vilket inte var helt fel.

Idag är det sista officiella dagen på vårt deltagande i konferensen. Vi börjar med den mest formella frukosten på året och avslutar med stuff med koreanerna (gårdagens roligaste möte).

Gårdagkvällen var ganska lugn efter Canadian Reception. Jag och D tog chansen att gå runt och titta på omgivningarna, leta tåg på Union Station och åka upp till Benton's på översta våningen i hotellet. Skrämmigt högt men oj vilken utsikt. KC i solnedgången ger lite mini-NY känsla.

Vars tog solen vägen?

Efter dagar av 30+ och 70%+ luftfuktighet så har vädret nu gått över till regn, regn och åska. Det blixtrar som bara den och poolen är omgiven av en regnpol. Taxi någon?

Gårdagen var konferensens tuffaste. Jag hade varit ambitös och bokat 30min per möte... En ok idé men ack så stressig. Superbra dag dock! Det bästa var Salman Rushdie som öppningstalade på ett sätt som gav alla skrattkramp. Roligare person får man leta efter! Jag vet inte vad jag hade förväntat mig men inte det. Fick mitt ex av Satansverserna signerat vilket var roligt. Helt klart en person man skulle vilja höra mer av. : )

Vår delegation är ett gäng pensionärer. För första gången lyckades vi få biljetter till Brasilian Party, den brasilianska delegationens legendariska festkväll. Men vi var helt klart för trötta för att gå dit. Starkt jobbat PG. Nåja, vi lyckades i vart fall bli inbjudna. : )