Jag dånar!

Jag har accepterat att jag inte är blond längre och har investerat i schampoo etc för ljusa brunetter. Så mycket bättre! Ett litet steg för mänskligheten, ett stort steg för mig. Eller nåt. Whoopie, dags att sova!

Norrland or bust, baby!

Dagen som Gud glömde! Huuuh! Men men, jag lyckades hålla ångan uppe i alla fall. Lite avreagering blev det men förmiddagens (ok större delen av dagens) möte var kreativt och intressant. Lärde mig mucho, mucho!

Ny bild på bloggen. Whoopie! Jämtland, Norrland, bortom Åreskutan. I sportlovstider blir man lite hemlängtig. Pratade sportlov hela lunchen. Skidor, skidor, skidor. Jag vill. Också.

Skrattkramp

Jag har fastnat i Never mind the buzzcocks-träsket. Har skrattat konstant i en timme och efter en lång dag kan det behövas. Imorgon är det maratonmöte med visionsgruppen och sen ska jag läsa handlingar inför onsdagens förmiddags(maraton)möte. Sen är det (maraton)möte på torsdag förmiddag och sen fredag eftermiddag. Oki, däremellan ska jag försöka svara på mina 300 e-postar och kalla till fler möten och jox. Jag klagar inte, jag bara säger...och går tillbaka till att titta på Never mind med Lily Allen. Min nya vän heter Cheerios förresten. :D

Söndag är vilodag. Inte arbetsdag.

Veckans sista dag har tillbringats på...arbetsplatsen. Öppet hus. Inte vad jag behövde men det var faktiskt en rolig dag med MissE och 'knattarna'. Jag har jobbat, lyssnat på Kate Nash (gladpop!!), jobbat, kopierat, packat i kuvert och jobbat. Utöver det har jag åkt buss med ett gäng gymnasietjejer vars promillenivå var högre än deras ålder klockan 8.47 på morgonen, shoppat cheerios (woho), försökt att undvika en ofrivillig resa till Halmstad genom att inte sova på bussen, lyssnat mer på Kate Nash och tillagat fisk. En konstig vecka går mot sitt slut, jag ska sova tidigt och jag tror att morgondagen bara blir början på ännu en konstig vecka. Whoopie.

Det stavas öken. Ö. K. E. N.

Melodifestivalen 2009. 7 minuter av mitt liv jag aldrig får tillbaka. Petra Mede? Kristian Luuk, kom tillbaka, allt är förlåtet!

Som tur var finns komedi-historia på youtube att hämta...

Den som väntar på något gott...

...får allt vänta en vecka till om det gäller absolut, absolut, absolut sista avsnittet av Stargate Atlantis. Hm. Turligt nog innebär det att jag kan titta på underbara Billy Elliot istället. Sötare får man leta efter!

Utan Atlantis försmäktar jag på denna ö, och surfar youtube efter roliga klipp...

Favorit i repris:


...och allt med underbara Simon Amstell på Never mind the buzzcocks. Skrattkramp!

Det är manligt att gråta...

...när man heter Roger Federer och har sett sin dröm gå i kras. Ta hand om!



Den här veckan började lätt obehagligt (to be continued) och kommer nog att tuffa på i samma ordning har jag en känsla av. Jag hanterar det hela genom att börja titta på Stargate Atlantis från början igen. Nalle Puh, Nalle Puh, Nalle Puh!

Ursäkta men finns det någon tid på dygnet som TV3 inte visar Lipstick Jungle?!? Vilken tid man än zappar förbi så är dom där! Det finns något som heter för mycket reklam!