Flygplan, flygplan, flygplan och en viss Obama

Efter en låååååång resa befinner jag mig nu i hjärtat av majsfälten i underbara Kansas/Missouri. SAS var ungefär som vanligt - maten var sådär, smörgåsen mesig, snacksen tråkiga, filmerna sådär (såg sista halvan av Bröllopsfotografen, slutet på Last Station, ofrivilliga delar av Tooth Fairy och Happy Feet för 403:e gången) och personalen trist (blev armbågad i huvudet av en) men vi kom fram i alla fall. Roligare blev det i Chicago när vi gick till fel terminal, fick hjälp av en supertrevlig anställd, tappade bort piloten och blev försenade eftersom President Obama bestämde sig för att ta Air Force One på en liten tripp hem till Chicago över helgen. Då stänger hela Chicago O'Hare. Delayed by Obama är ett nytt uttryck. 1,5 timmar och ett miniplan med mucho talang på senare landade vi i Kansas City, blev hämtade av Quinn i en stor minibuss utan bagageutrymme och försökte hålla oss vakna hela vägen till Warrensburg. K höll på att kräkas, jag somnade och de andra var allmänt borta. Huvudet var bra mosigt när vi checkade in på Holiday Inn Express.

Dagen idag har vi tillbringat på CMU. Helt underbart campus med supertrevliga människor. Jag vill verkligen jobba här! Jag kan tänka mig att flytta hit utan problem! Flera seminarier, en hel del talang/piffighet, många skratt och fika/lunch/middag/fika/vatten/toalettbesök senare så har vi fått guideturen runt stan och sen landat på hotellet igen.

Imorgon bär det av till Osage Beach Premium Outlets för lite shopping. Vi har fått folk att boka om hotell och resplaner, födelsedagar och familjehelger för att följa med. Vi är roliga att vara med helt enkelt och våra shoppingtrippar är numera världsberömda. Lite prestationsångest får man. Nåväl...