Hur går du egentligen?

Jag börjar förstå varför det finns personer i min lilla stad (by?) som går väldigt konstigt. De är uppenbarligen personer som vanligtvis går med rätt långa steg men som nu fått på sig en stegräknare och förstått att långa steg inte lönar sig. Jag kan ha fel men jag är tveksam. Det är svårt att försöka maximera antalet steg för varje rörelse framåt.

Vi ska försöka börja med gå och prata-möten. Det här har nu hållt i sig två dagar. En dag mer än vad jag trodde att det skulle göra. Endera kommer det att sluta med ett väldigt flås eller med en grupp extremt trötta administratörer. Jag hoppas på alternativ 1.

Låt tävlingen börja!

Så har galenskaperna på arbetsplatsen tagit ny form. Vi har införskaffat stegräknare och går nu som små djur för att prestera för laget och oss själva. Intressant att höra vilka sidoeffekter (biverkningar?) detta resulterar i - diskussioner om steglängd och tekniska frågor om gång och dess motsvarigheter i andra typer av rörelse, kollegor som konstaterar att stegräknaren inte stämmer och börjar kontakta tillverkaren, alle-man-ut på lunchen, folk som pratar och går på stället samtidigt. Någon kommer att få ångra att dom skickade det här erbjudandet till just oss... *mwahahaha* Undrar hur många dagar det håller i sig. Alla dagar till 1 november? Vem vet...

Läst på nätet...

A holy war is basically people killing each other over who has the best imaginary friend.

Uppdatering i Ben and Jerry-hyllan!

ICA har beställt hem en helt ny laddning av Ben and Jerry-glass!! Jag är med New York Fudge i frysen igen! Lyckan är total! Helgen är räddad!!

Onsdag i lejongropen

Åter i lejongropen och fjärran känns alla roliga gator, middagar, möten, nattliga museibesök (har läst Guide to Museo de Prado sen jag kom hem), cervezas och tapas. Tråkigt samtidigt som att det är skönt att vara hemma och återigen kunna avnjuta frukost. Det är underskattat och uppenbarligen en konferenslyx.

Jag har börjat titta på första säsongen av Battlestar Galactica. Mm, sci-fi kärlek vid första ögonkastet tror jag. Det ironiska i det hela är att nu har jag sett sista och första avsnittet - i den ordningen.

Dagens spaning - varför går folk in i möten aggressiva? Tjänar det något syfte eller?

Vita nätter eller El más pequeño hombre de la carretera!!

Nu är konferensen och därmed tjänsteresan slut för den här gången. De kvarvarande delegaterna firade med att packa ihop montern, äta mexikanskt och avnjuta La Noche en Blanco, den vita natten. Det betyder att Madridborna går ut på gatorna, en masse, och avnjuter olika kulturevenemang, gratis, hela natten. Efter middagen valde vi att gå till Museo de Prado för att titta på konst. I kön blev vi underhållna av en rad spanska talanger utklädda till en något militär variant av bröderna Marx och väl inne i museet fick vi gå den öppna rundan med Velasquez och Goya framför allt. Jag och J uppfann en rolig lek som fick konsten att bli lite mer lättsmält klockan 11 på kvällen Efter Prado fick vi en danslektion i Colón-rondellen och så blev det lite Cerveceria-stopp med diverse paradorkestrar tills att vi nådde Plaza de Mayor och en uteservering. Där försökte jag och S sätta ihop så många meningar som vi kunde med hjälp av de färgglada spanska ord vi lärt oss så här långt. Humor! Så, framme på hotellet mitt i natten var det packa väskorna (varför tog jag en så liten väska?!) och sova lite. Allt som allt en mycket givande konferens och trevlig resa! Nu ska det bli skönt att komma hemöver och få sova i sin egen säng. Jag saknar mitt täcke och mina kuddar!

En knapp!

På mitt gamla kontor hade jag en 'lost-knapp' på väggen. På mitt hotellrum i Madrid har jag en dimmer på väggen som inte påverkar ljuset utan volymen på hissmusiken i rummet... Tacky! En videokamera och nån med talang och det hade kunnat spelas in vuxenfilm på den här kanalen!

Fy vad jag är trött. Lite öligare och rätt så sönderpratad i rösten men glad och nöjd som 17. Idag har jag pratat spanska i hela meningar. Flera gånger. Och varit astrevlig. Och varit superkonstruktiv. Och varit mega-med.