Hola guapos!

Den här dagen har varit den längsta hitills. Utan tvekan. Vi var uppe tidigt och åt frukost ihop hela gruppen (5 personer), diskuterade jobb, pratade jobb och tänkte på jobb. Sen lyckades jag, M och S få med oss Herr M på stan för att utforska lite innan mina 4 reskamrater skulle ta snabbtåget mot huvudstaden. Jag blev kvar och lärde mig hur man åker tunnelbana i Barcelona ett tag innan taxin avgick mot flygplatsen. Under den tiden lyckades jag besöka Barcelonas katedral (där bor inte Gud längre, han får inte plats för alla turister), innan hade jag och de andra besökt Katedralen för Madonna del Mar (dit kommer han fortfarande), och sen bestämde sig min lilla arkitektwannabe till själ ett besök på La Sagrada Familia var ett måste - annars hade jag inte gjort det jag borde. Mm, det ångrar jag nu. Det var en Notre Dame 2. När jag såg Notre Dame i Paris för första gången trodde jag att jag gått fel. Jag hade sett Disneyfilmen på bio och väntade mig en gigantuös katedralliknande byggnad. Alla som sett Notre Dame vet att så ser den inte ut. Det gör inte La Sagrada Familia heller. Det är en rätt cirkusliknande historia i runt format med tinnar, torn och byggkranar. Så långt stämmer verkligheten överens med bilden med jösses i övrigt. Den är ju minimal! Jag. Är. Besviken.

Flygplatsen blev arbete och rapportskrivande gällande föregående dags universitetsbesök. Flygplatsen i Barcelona har ett svart stengolv som lätt får en att känna som att man går på vatten och snart kommer att sjunka. Lite otäck känsla men flygplatsen i sig är fin. Det är Barjas i Madrid också. Om man kommer in på Terminal 4 och inte Terminal 2. Jag har hittat ytterligare ett minus med Spanair (även om det var betydligt trevligare att flyga 30 personer på ett plan för 120 än att flyga 120 personer). Deras plan kommer in till den delen av Barjas som fortfarande påminner mycket om öststatsgympasal. Lyckades dock snabbt lokalisera de inflygande kollegorna S, E, J och mannen vars namn jag inte kan komma ihåg för mitt liv. Hur som. Jag, S och E bestämde oss för att registrera oss och hämta ut väskor till de andra. Det blev en lång historia. S hade en betalning av registreringsavgift som inte gått igenom och som tog 90 minuter att lösa. Under den tiden hittade jag som tur jättetrevliga D från USA och lyckades använda egna erfarenheter till min fördel på ett sätt som jag hoppas ger frukt. Det vore otroligt roligt! Ibland kan det löna sig att uttala namn på rätt sätt.

Efter att jag hittat hotellet (med hjälp av en supertrevlig taxichaufför) så mötte jag upp med de andra på en liten kvarterskrog där vi åt tapas (kors i taket) och vände tröttheten till skratt. Det är inte glamoröst att vara på konferens. Det liknar lite mer en kombination av cirkus, kollo och superseriös nätverkskonferens. Hinner man äta är det en bonus. Det är ganska lätt att lära sig att leva på Cafe Solo. Så här långt gillar jag Madrid. Hotellrummet här är betydligt trevligare än det i Barcelona, även om det här är helt blått. Verkligen jätteblått. Överallt. Hur 17 hittar man mörkblå toalettstolar med ljusblått lock?