Miss Anna leaves Washington

Så var det dags. Nu sitter vi och väntar på att taxin ska komma och hämta oss och köra oss till flygplatsen. Vår vana trogen har jag och Elena varit ute och shoppat på morgonen (klockan är 1pm nu) och lyckats handla lite. Det bidde en klänning och en GAP-jacka (mycket trevlig) och lite flum. Efter lunch på Whole Foods känner vi oss trötta och redo att borda planet.

Jag har nog precis landat på den maxvikt jag får ha. Håller tummarna att det ska gå igenom utan problem. Samsonitevågen säger prick på ungefär så förhoppningsvis så stämmer det. Jag är lite nyfiken på vad det är för filmer på vägen hem. Kan hända att jag får chans att se Sweeney Todd. Bara jag slipper se Gladiator 4ggr om är jag glad. Det är ju trevligt om skärmen vid min plats fungerar som den ska också.

På måndag är jag tillbaka på jobbet. Det känns som att jag har varit borta hur länge som helst. Nya tag, nya batterier...

Casual Friday

I dag ar sista dagen pa konferensen for oss och, aven, alla andra. Vi borjade dagen med frukost pa Renaissance Hotel med det trevliga folket fran North Carolina - Grensboro. Jag har inga moten idag sa jag vimmlar runt tills att jag och Elena ska ga pa session om internationella studenter.

Natten till torsdag blev lite val spannande. Vi hade tillbringat kvallen pa Deakin reception och Canadian reception (high security pa ambassaden) och ville bara sova eftersom vi hade den stora officiella frukosten med Waseda (japaner, japaner, japaner) pa torsdag morgon. Klockan 3.25 gick dock larmet pa hotellet. Forst trodde jag att det var vackarklockan men ganska snart konstaterade jag att det var larmet som lite kom och gick. Ljudet var fruktansvart och lat inte alls "whoooo" som det star i alarminfon utan "whiiiiiii". Alla sprang ut i korridoren och gjorde vad man gor nar man finner sig staende i hotellkorridoren klockan halv 4, i pyjamas, med folk man inte kanner. Man sager 'Good morning!". Naja. Det var dock falskt alarm men efter att det gatt igang for tredje gangen var jag vaken vaken. Lyckades dock slapa oss till frukosten vilken var god.

Gardagens kvall tillbringades pa Sveriges ambassads ljuvliga takterass. Mycket trevlig. Inte tack vare Svenska institutet dock.

Nu ska vi avverka det sista (las, lite mer shopping) och packa infor hemresan imorgon. Jag ska packa min nya Samsonite bag och vaga allt med min nya Samsonite vag efter att jag satt fast mina nya Samsonite taggar. Trevligt och inte alls for Samsonitigt. De ar smurfbla och superrosa.

Fy vad jag inte kanner for att aka hem till Sverige igen! Jag tror jag ska svanga forbi Whole Foods innan jag aker och fraga om dom behover nagon som kan svenska...

Ett prickfritt liv

En ny dag pa konferenscentret och som vantat finns inga prickar over bokstaverna pa tangentbordet. Naval. Hm.

Efter en dags konferensande sa har vi alla ratt ont i fotterna. Vi har gatt och gatt och gatt och sa har langt har det varit relativt ok. Jag har lokaliserat nagra partners som jag ska forsoka leta upp idag och prata med. Kvallen igar var lang men valdigt trevlig. Vi avverkade tre receptions (Griffith, ISEP och USAC) vilket var ratt bra jobbat. Ikvall har vi Canada och Deakin vilket ska bli kul. Daremot har Svenska Institutet gjort bort sig rejalt vad galler inbjudningarna till Nordic Reception i House of Sweden pa torsdag. Pinsamt, pinsamt.

Jag har konstaterat att det har med frukost ar inte helt enkelt har. Vi har inte frukost inkluderat pa hotellet sa vi gar ut och ater. Hinner man in pa Whole Foods sa ar det inga problem. Gardagens frukost dar var himmelsk. Daremot hann jag inte innan de oppnade imorse. Ergo, frukost pa Starbucks. Varmen (runt 28/30 grader) gor att det bara blir Ice Coffee hela tiden men det ar ok. Oavsett frukostens kvalitet pa stjarnstallet sa har jag lyckats kopa med mig en Starbucks Washington mugg hem. Mycket trevlig. Och ja, jag ar ett reklamoffer.

Memorial Day

Memorial Day är typ lika stor som 4 juli för amerikanarna fast inte lika festlig. Dagen till ära har vi traskat längs med the Mall, via alla patrioter och veteraner, från Lincoln Memorial (min personliga favorit tror jag) till Washington Monument. Målet var Capitol Hill men vid det laget var de 30 graderna och den heta solen lite för mycket så vi hoppade in i en taxi och åkte till Georgetown för att äta lunch. Så här lagom till kvällen är vi mosiga och jetlag/solstingtrötta. Det finns dock ingen tid för det. Nu ska vi på välkomstmingel och nätverka och sen nätverka lite mer seriöst med middag någonstans runt Dupont Circle.

Jag har en ny favoritaffär; jag och kändisarna (dom brukar paparazifotas utanför denna): Whole Food Market. Allt organiskt. Allt jättefräscht. Allt supertrevligt. Vi upptäckte att vi har en runt hörnet då taxichaufförens GPS fick solsting och vi körde fel. Där kommer vi att äta frukost hädanefter. Jag gillar affärer som tillåter att man köper mat och sen har bord man kan fika/äta vid utgången. Trevligt. Trevligt att dom mitt i allt det nyttiga har Ben and Jerry-glass. Har inte hunnit med det än men jag drömmer och planerar det. Mmmmmm!

I love the GAP!

Nu är jag på plats i The USA of A och det är en upplevelse. Resan tog jättemånga timmar och min vana trogen blev det problem med tåget till Köpenhamn men vi kom fram och kom iväg utan problem. Drygt 8 timmar senare, av vilka jag sov ca 5 minuter totalt, landade vi på Dulles Int. Airport. Jag var rätt så uppjagad vad gällde gränskontrollen men det gick bra och helt smärtfritt tog vi oss in till hotellen. Rummen var superfina och avståndet till IO-folket (I och L) och konferenscentrum var bra. Efter middag på en malaysisk restaurang slocknade jag vid 9pm lokal tid. Vill inte ens tänka på hur mycket det är svensk tid.

Idag har vi gjort the 'mall-experience'. En upplevelse. Minst sagt! 8 timmar, 7 byxor (jag älskar GAP), 1 par skor, x antal hårprodukter, resväska, resprylar, böcker och en hel del annat senare packade vi en full taxi tillbaka till DC. Nu är vi hos I och L och ska gå ut och äta middag. Inte för att någon är hungrig efter all shopping men äta bör man.

Har klarat jetlaggen förvånansvärt bra. Jag har helt enkelt inte koll på klockan utan känner av tiden lite utifrån hur smått illamående jag känner mig. Är lite stolt över det. Temat för den här veckan är 'casual confused' tror jag.

Imorgon är det memorial day och det betyder en promenad från Arlington Cemetary fram till Capitol Hill med stopp vid de olika monumenten och min egen favorit, Vita Huset. Man har inte naglat fast sig vid 7 säsonger West Wing för ingenting.

Miss Anna goes to Washington

Efter två dagars konferensande i Kristianstad (jag är kär i Kristianstad! Konferensen var sådär men avslutande middagen med påföljande spökpromenad på Bäckaskogs slott var mycket bra) så är jag hemma och packar för resan imorgon. Jag har hysterisk resfeber och vet inte riktigt vad jag ska packa och varför. För ovanlighetens skull känns det inte som att jag måste packa både för att ha något att ha på mig och för att ha utrymme att packa nyshoppat. Jag får ha två väskor à 23 kg så det känns rätt ok (*peppar, peppar*). Det jag har problem med nu är vilken handväska jag ska ta och vad jag ska i den. Dagens i-landsproblem. Med tanke på vilka bryderier jag brukar ha över packning så känns det oroväckande att jag har lyckats packa så smärtfritt. Det är nästan så det är upplagt för panik imorgon när jag inser vad jag har glömt. Nåja. Jag antar att dom har affärer 'over there'. Jag antar att Miss Anna verkligen ska till DC imorgon. Det är inte utan att 'West Wing'-hjärtat fladdrar till lite extra...

Ett gott skratt

Ibland får man höra saker som man inte riktigt vet om man ska skratta eller gråta åt. Idag var en sån dag. Den första saken var bara att gråta åt men å andra sidan fick jag höra ett skvaller som var så lösryckt att den spontana reaktion var skratt. Väldigt skönt. Men även om skvallret var roligt så var det tragiskt roligt. Nåväl, så kan det gå när inte hjärnan är på...

Imorgon bär det av till Kristianstad. Det känns lite sådär. Jag känner mig trött och lite resfebrig inför lördagens resa och då känns den här konferensen mest i vägen. Det ska dock bli roligt att hänga med de andra myndighetsnördarna. Vi blir inte många men vi blir en tapper liten skara. : )